En jättelik skiva av ren och rik magnetit stupar snett ner i marken, fyra kilometer lång och i genomsnitt 80 meter bred. LKAB vet att den går till minst 1 500 meters djup och har indikationer på upp till två kilometers djup.
En malmkropp som man inte ser slutet på är det bästa ett gruvbolag kan föreställa sig. Men lutningen på malmkroppen i Kiruna går österut, och det betyder att den norra halvan av malmkroppen lutar in mot staden.
Dagens huvudnivå, där malmen samlas ihop från hela malmkroppen, ligger på 1045 meters djup under berget Kiirunavaaras topp, som räknas som nollpunkt i gruvan. LKAB bygger nu en ny huvudnivå på 1365 meters djup.
Brytningen sker på lite olika djup i gruvan, i den norra änden som kallas Sjömalmen mellan 600 och 700 meter och i resten av gruvan mellan 850 och 940 meter under nollpunkten. Ingenstans i gruvan bryter man under områden där Kirunaborna bor eller vistas.
När brytningen går djupare minskar malmkroppen i volym söderut. Samtidigt växer den i norr, vilket innebär att den går ännu längre in mot staden. LKAB har sökt och fått tillstånd för att provborra den nordligaste delen av malmkroppen för att se hur långt den går. Det avgör hur stora delar av staden som påverkas om man fortsätter bryta mot djupet.