Att malmkroppen stupar in mot samhället såg man när brytningen startade för över hundra år sedan. Redan då diskuterades att bygga staden på någon annan plats, men på den tiden gick brytningen långsammare än idag, och en påverkan på staden upplevdes som väldigt avlägsen.
Kiruna har stått relativt opåverkat av gruvbrytningen, även om delar av samhället har flyttats i omgångar. Sjön Luossajärvi har minskats i flera etapper och så sent som på 1970-talet fanns det bostäder på stadsdelen Ön, mellan gruvan och dagens stad.
Nu pågår nästa flyttetapp, som blir väldigt mycket större eftersom den påverkar inte bara LKAB:s områden, utan även samhällets infrastruktur och bebyggelse. Men hela Kiruna måste inte flyttas på en gång. De kommande 30 åren berörs ungefär 10 procent av invånarna.
Man kan tycka att det borde finnas hur mycket plats som helst att bygga Nya Kiruna på, men det är faktiskt ganska trångt. Runt staden ligger flygplats, järnväg, renvandringsleder, gruvan och dess gråbergshögar och dammar. Dessutom måste man förstås ta hänsyn till markdeformationerna som brytningen orsakar och sannolikheten att det finns fler malmfyndigheter under dagens Kiruna, som kan bli intressanta i framtiden.
Kiruna kommun vill att staden ska fungera som en sammanhängande stad under omvandlingen, eftersom processen kan pågå i hundra år. Därför är det inget alternativ att bygga en helt ny stad längre bort. När kommunen utredde alla alternativ kom man fram till att Kirunas nya centrum ska ligga i nordväst, intill berget Luossavaara.
LKAB förordar att staden område för område flyttas mot nordväst för att inte hindra framtida utvinning av malm, och för att bebyggelse, infrastruktur och anläggningar inte ska behöva flyttas flera gånger. Då har samhället och gruvnäringen förutsättningar att verka hand i hand, på ett långsiktigt och uthålligt sätt. Området i nordväst ger också möjligheter att bygga upp en unik framtidsstad, med målsättningen att på sikt växa och utvecklas till ett nordskandinaviskt turistiskt centrum. Genom att starta den utvecklingen redan nu skulle man kunna bygga upp nya näringar i beredskap för den dag då gruvan måste stänga. För trots att ingen ser slutet på malmen i och runt Kiruna idag, finns ingen gruva i världen som kan brytas för evigt.