Det allra första som sker är att LKAB undersöker malmförekomsterna. Om de är brytvärda söker man brytningstillstånd, och då kan man börja fundera på hur fort man kommer att bryta och därmed när marken ovanför påverkas. Då gör man prognoser för när deformationerna når bebyggda områden, och de uppdateras löpande så länge brytningen pågår.
Tillsammans med den berörda kommunen sker sedan planering för de områden som måste tömmas och de nya områden dit människor kan flytta. I takt med avvecklingen av ett område sker utvecklingen av ett annat.
LKAB har lång erfarenhet av att flytta människor och deras hem i Malmberget, där gruvbrytningen påverkat samhället under flera årtionden. Ibland har husen kunnat följa med, men oftast har LKAB köpt fastigheterna och de som bott där har kunnat välja att direkt köpa eller hyra ett nytt boende medan andra valt att bo kvar i sina hus som LKAB:s hyresgäster. När husen på ett område slutligen måste tas bort har de ibland flyttats och ibland rivits.
Medan utvecklingen i Malmberget varit ganska långsam kommer den att påverka fler människor under kortare tid i Kiruna. Fast även där kommer det att ta många årtionden innan man kan säga att flytten av staden är färdig. På de första bebyggda områdena som påverkas i Kiruna är det LKAB som äger fastigheterna. Så var det även på stadsdelen Ön som tömdes på 1970-talet. Därför är det upp till LKAB att ersätta de bostäder som försvinner där.
LKAB orsakar samhällsomvandlingarna, men är inte den som ensam genomför dem. Kommunerna bestämmer över stadsplanen och hur det nya samhället ska se ut. En rad andra aktörer planerar och bygger sina egna anläggningar, till exempel Banverket som ansvarar för järnväg och Vägverket som ansvarar för vägarna utanför staden. Hyreshus, hotell och affärer kommer att anläggas av privata ägare och företag.